Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) är den vanligaste hjärtsjukdomen på katt. Den finns alltså inte bara hos maine coon, utan andra kattraser kan också lida av denna sjukdom mer eller mindre frekvent, precis som människan.
HCM är inte en sjukdom man föds med, utan den utvecklas (ibland väldigt långsamt) över tid. Den karaktäriseras av att hjärtväggen i vänster kammare förtjockas. Detta leder till att hjärtat förlorar en del av sin elasticitet och får svårt att fylla vänster kammare med blod att pumpa ut i kroppen. Även vänster förmak kan drabbas av problem, då blodet där inte kommer ner i kammaren som det ska. Detta kan leda till att förmaket förstoras. Blodet som kommer från lungorna, efter att ha syresatts där, kommer i sin tur inte ner i vänster förmak utan det stockar sig på vägen dit. Resultatet av det är läckage av plasma ut i lungorna, som då blir vätskefyllda och kan orsaka andningsproblem. Sjukdomens förändringar på hjärtat ger ofta upphov till turbulens i blodet och/eller läckage över klaffarna. Därför kan man många gånger höra ett blåsljud på de drabbade katterna med hjälp av ett stetoskop. Det betyder inte att alla katter med blåsljud har HCM, det kan de ha av andra orsaker som inte alls behöver vara farliga eller dödliga för katten.
Vissa katter med utvecklad HCM visar absolut inga symptom alls. En dag vaknar de bara inte mer efter en tupplur, eller så faller de plötsligt ihop på golvet på grund av allvarlig hjärtrubbning. Vissa katter kan som sagt få problem med andningen pga vätska som ansamlas i lungorna. En del katter kan få proppar som tex förlamar det ena eller båda bakbenen. Dessa proppar kommer från turbulensen som orsakats i hjärtat. Släpper en sådan blodpropp i hjärtat och följer med ut i aortan är det oftast först när kärlen blivit så små att proppen inte kommer vidare som den blir till ett problem. Oftast drabbas då som sagt benen, med resultat att de inte syresätts som de ska och därmed slutar att fungera. Känner man på tassen/tassarna på ett sådant ben är de ofta kalla pga det inte kommer något blod till tassen.
Fastställa diagnos
För att fastställa att katten lider av HCM krävs obduktion. Det är nämligen först då man kan göra de närgående mikroskopstudier av hjärtmuskulaturen som krävs för att konstatera om det är friskt eller ej. Det bästa redskapet vi har att tillgå att testa våra katter med innan de dör är däremot ultraljud. Med ultraljud kan man mäta hjärtväggarna, studera flödet av blodet i hjärtat, hitta förändringar på klaffar och papillarmuskler etc. Det är ingen 100%-ig garanti att katten är frisk även om man inte hittar något på ett ultraljud, men det är den bästa metoden vi har att tillgå så länge katten inte är död.
Eftersom HCM inte finns från födsel utan utvecklas över tid är det viktigt att man rutinmässigt följer upp hjärtstatusen på en katt som används, eller har använts, i avel. Man vill kunna fånga upp små förändringar i kattens hjärta tidigt så man kan ta katten ur avel och på så vis inte riskerar sprida risken för sjukdomen vidare. Samtidigt vill man ju också veta att katten har ett friskt hjärta som orkar hantera stressen vid parning eller den fysiska påfrestning det innebär att vara dräktig och förlösa kattungar. Att konstatera en väl utvecklad HCM kräver oftast inga avancerade kunskaper inom kardiologi, utan en förtjockad hjärtvägg kan de flesta veterinärer bekräfta även utan speciellt avancerad utrustning. Det är de där små detaljskillnaderna i början av sjukdomens utveckling som kräver både dyr utrustning och specialutbildning inom kardiologi för att hitta. Därför måste man gå till en speciallist när man gör denna typ av undersökning av sin katt. Enklaste sättet att veta om den veterinär man går till har rätt utbildning och utrustning är att se om veterinären finns listad hos PawPeds. Majoriteten av Sveriges speciallister finns listade där, skulle jag vilja hävda.
Det är ännu inte riktigt fastställt hur denna sjukdom nedärvs, men man misstänker/antar att den är dominant med ofullständig penetrans (dvs katten kan ha anlaget men utvecklar inte alltid sjukdomen). Sjukdomen kan därför ge sken av att "hoppa över" några generationer för att poppa upp på en/flera avkommor senare än där den senast diagnosticerades.
Hos människan har det konstaterats att det är ett flertal gener som, genom någon form av mutation, kan ge upphov till HCM. Majoriteten av dessa gener är kopplade till det som får hjärtmusklen att dra ihop sig och att slappna av, dvs gener som är avgörande för att hjärtat ska fungera korrekt. I dagsläget har man på maine coon lyckats mappa fram en gen som på grund av en mutation gett upphov till denna sjukdom i en grupp med besläktade katter. Mer om detta har jag skrivit på sidan DNA-test.
Några ord om primär vs sekundär HCM
När vi undersöker våra katter för HCM innan avel är det den primära varianten av sjukdomen vi är ute efter att hitta. Den går nämligen aldrig tillbaka eller går att bota med mediciner. En primär HCM är en permanent förändring av hjärtats fysiologi och kommer på sikt orsaka kattens död. När döden inträffar är dock svårt att avgöra, det kan hända att katten dör av helt andra orsaker innan hjärtat ger upp. Det finns katter med mild HCM som dör knall fall bara någon dag efter att man gjort bedömningen att den har HCM och det finns katter med måttlig-kraftig HCM som lever flera år efter de fått sin första bedömning av HCM gjord. Graderingen mild, måttlig och kraftig är alltså mer ett mått på hur kraftiga förändringarna av hjärtat är, snarare än ett mått på hur snart katten kan förväntas dö av sin sjukdom.
Ibland lider katten av helt andra åkommor som kan påverka hjärtat på ett sätt att det ser ut som om den har HCM. Då är det inte tal om en primär förändring av hjärtat utan den är sekundär. Tar du bort orsaken till de sekundära förändringarna i hjärtat så kommer även förändringarna i hjärtat att gå tillbaka. Visst är biologi både fascinerande och frustrerande att jobba med? Inget är svart eller vitt i biologin...
En katt som har problem med sköldkörteln kan ibland få förändringar på hjärtmuskulaturen som påminner om den förtjockning som HCM orsakar. Likaså kan uttorkning, infektion, njurproblem etc ge snarliknande effekter. En speciallist ser dock ifall det kan finnas en misstanke att förändringarna på hjärtat beror på det eller inte. Visst kan de tolka fel ibland, men oftast har de helt rätt i när de bedömmer hjärtat som HCM eller inte. Är de osäkra om det beror på andra orsaker tenderar de till att bedömma katten som gränsfall snarare än HCM och ber dig då testa om katten för att vara säker på att förändringarna kvarstår, vilket de kommer göra om katten har HCM.
Rekommendationer
Rekommendationerna är att man undersöker kattens hjärta med ultraljud hos en av de veterinärer som är knutna till hälsoprogrammet. Första undersökningen av katten görs i anslutning till första parningen vid ett års ålder, andra runt två år, tredje vid tre år och sedan vid fem, respektive åtta års ålder. Datumen är inte skrivet i sten, men katten bör med fördel testas runt dessa åldrar i anslutning till att de ska paras så man har en färsk status för kattens hjärta innan avel.
En katt som bedöms ha HCM används inte i avel. En katt som bedöms som gränsfall (equivocal) måste testas om sex månader-ett år efter undersökningen innan den används, eller för den delen utesluts, ur avelsprogram. Mer om avelsrekommendationer går att läsa på PawPeds hemsida.